Ordning på torpet*
Ordningen är återställd..
För några dagar iallafall. Fredrik har varit i Sälen torsd-sönd. Han kom hem sent igår och såg ganska så sliten ut. Sövde Simon utan att jag ens behövde fråga honom och sen såg jag inte honom mer.. Men det var ju en grabbresa så det är helt självförvållat. Men han har varit saknad så ikväll hoppas jag att jag får se honom lite..
Han är hemma en vecka sen åker han till Åre med jobbet.
Jag fick bosätta mig i Lunnebjörke i helgen. Behövde all hjälp jag kunde få då jag har haft så jävla ont och knappt kunnat gå. Ännu mindre bära Simon.
Vi var på sjukhuset i torsdags och Fredrik var med halva tiden men sen drog det ut så mycket på tiden så Fredrik var tvungen att åka och då fick jag ju bära mycket på Simon själv och lyfta hit och dit. Såhär i efterhand var det ju inte så smart...
Han har fått alla sina skenor nu och i fredags tog han sina första stapplande steg på 1 månad. Det går lite vingligt men han har ju knappt några muskler i benet så det är väl inte så konstigt. Nattskenan går sådär. Han är jätteduktig att ta den på sig och dom 3 första timmarna när han somnat går det bra. Sen "vaknar" han och skriker nåt så alldeles. Som i panik, han är inte helt vaken för det går inte få kontakt med honom, går inte att lugna ner honom utan det enda som hjälper är att ta av skenan och då somnar han direkt..
Ortopedfolket säger att vi får ta av den och så är det bara att börja om nästa kväll igen, till slut ska han vänja sig..
Nu ska vi försöka ta oss ut en sväng.. Behöver lite frisk luft båda 2. Det är ju jätteroligt att man knappt kan gå och leka med sin son när han vill ut i snön.. Då känner man sig inte som världens bäsat mamma direkt..
Puss*
