Vill bara säga några saker*
Om NÅN tvilvlar på vad jag gör hemma är ni hjärtligt välkomna att hälsa på oss för att se hur vi mår! Eller ringa och fråga. Jag kan tom tänka mig att nån annan mer än gärna får ta Simons, förhoppningsvis tillfälliga, handikapp. Nån kan få ta alla undersökningar, alla idiotläkare han råkat ut för som inte ska ha med barn att göra, alla låååånga väntetider, alla MR han har gjort, alla stick i armar och fingrar, alla dagar när han fått gå på svält, operationen han har gjort, frågorna som läkarna har över hur hans muskel såg ut inne i benet, hans veckor med gips upp till ljumsken, alla mediciner han fått som han inte direkt mått bra av, skavsåret under gipset som senare blev så otäckt att han fick sjukhussjukan och fick gå på antibiotika, 3 veckor där han inte kan ha något stöd varken i knä eller fot som hjälper till att töja och där nu foten har börjat att stelna igen!! Sjukgymnastiken som gör så ont på honom att han skriker och gråter så det skär i mitt hjärta, men jag vet att vi måste göra det, men Simon förstår inte det.
Ni kan gärna få ta min oro, mina nätter där jag inte sover, min frustration över hur dåligt bemötta vi har blivit hos vissa läkare, frustration över hur lång tid allt tar och se Simon ha ont men inget kan jag göra. Hur jag i snart 10 månader har varit förbannad och ledsen om vartannat. Hur ont det gör i mig när jag ser att Simon inte hänger med sina kompisar när dom springer och leker, att han inte orkar som alla andra.
Nån får gärna ta över, då Simon för tillfället inte kan gå och vi vet ännu inte när han kan det igen. Ni kan få ta över alla frågor som vi har som INGEN läkare har nåt svar på. Kommer det att bli bra, kommer det komma tillbaka, kommer han få full rörlighet i foten?? Ingen har några svar, för ingen vet..
Simon går före ALLT annat!! Om nån tvekar över det så tänk om! Jag är inte hemma för att jag tycker att det är roligt att få 80% av en redan dålig lön!! Om nån heller inte har fattat vad vi och speciellt Simon går igenom just nu så kanske det är dags att ta reda på det..
Att min graviditet har hamnat längst ner på listan är inte speciellt roligt heller. Simon har tagit allt fokus dom senaste månaderna och jag har inte tänkt på mig själv eller barnet för 5 öre. Det straffar sig nu genom konstant värk i rygg och fogar. Kramper i benen, där jag även tappar känseln ibland. Halvvägs till nån slags depression.
Detta skriver jag inte för att få sympati utav nån, jag har en väldigt stöttande familj och underbara vänner, men vissa människor behöver vakna upp och tänka till lite, och några steg längre än deras ***** räcker.
Det var allt jag hade att säga för tillfället.......
//Emma*
TVIVLAR absolut inte!!!! Önskar att ni får slippa allt tråkiga och fokusera på det roliga! Stackars stackars Simon!!! Och er som inte kan ta bort hans onda. Jag kan inte säga att jag förstår, men jag känner med er!!!
Oj Emma!! Såg ditt inlägg på Facebook var tvungen att leta upp din blogg!! Oj oj oj!! Nu känner ju inte vi varandra så väl, men jag har ju med barn nu.. sitter här med tårarna i ögonen. Stackars liten!! Gissar att någon tycker du är hemma för du har lust med det eller hur man ska säga, att dömma av inlägget... Hur kan någon våga påstå det!?!!!!! Håller alla tummar att allt blir bra snart!! Både för Simons o Er skull!! Vilken kämpe till mamma Simon har!!
Usch att allt ska behöva ta sån tid o att läkarna inte kan ta Simon som prio 1. Han ä ju ett barn! Jag tänker på er ofta Emma me familj. Önskade jag kunnde göra nåt som piggade upp lite. Ni kanske vill komma hemifrån o komma till vår "altan" på en fika nån dag? O jag kanske inte ska säga att du ska ta det lugnt..ä ju inte så lätt när läget ä som det ä me plutten. Tänk framåt o att det kommer ljus i det hela. *P&K*
Åhh Emma! Tänker på dig! Usch va hemsk! Man blir verkligen berörd och upprörd över det jag läser! Att vården får se ut så. Önskar jag kunde göra något. Hoppas att det går åt rätt håll för er så att du kan slappna av mer och tänka på dig och din graviditet lite i allt detta. Hoppas att Simon är okej och har det okej med sin situation trots allt. Nästa gång jag är hemma så tycker jag att vi ses på en fika. :) Stor kram till dig :) Tappa inte gnistan underbara du, du är världens bästa mamma och vän men glöm inte att tänka på dig själv :) <3
