Bebis*
Ja här var länge sen det hände nåt.
Men här hemma har det hänt massor!! Det stora är ju att vi äntligen fått barn!! En liten kille på 4060 och 50 lång kom till välden den 4 maj kl 15.09! 8 dagar efter beräknat. Längsta dagarna i mitt liv!!! Allt gick bra, lite långdraget för min smak, ont gjorde det men ut kom väldens underbaraste lilla Sebastian!!!
Morgonen efter kom en stolt storebror för att titta på nya tillskottet. Han tittade på min mage och frågade "Men mamma, har du inte fått nån bebis än???" TACK gullunge!! Grrr ;)
Han höll lillebror lite, ställde upp på några kort och sen var det full fart igen. Här hemma går det jättebra. Han gullar med honom, frågar efter honom och ibland kommer han knappt ihåg honom.. :)
I måndags ville han till dagis så det var ju bara att ringa och säga att vi kom. Helt annorlunda med andra barnet. Man ska snabbt in i rutiner. När vi var hemma med Simon kunde man ju sitta och mysa en hel dag och inte bry sig om nåt annat men nu har man ju en till att tänka på och han ska ha mat och kläder och dagis och allt vad det är.. Men det funkar bra tycker jag.. Har inte riktigt fått koll på hur lång tid allt tar med 2 barn så vi är konstant lite sena var vi än ska men det har ju bara gått 2 veckor än sålänge..
Här hemma är det konstant lite smått kaos, men jag försöker hinna göra lite när han sover.. Men ibland vill jag bara sitta och vila också, som nu! Kommer det en gäst få den ta det som det är.. Eller städa!! ;)
På onsdag ska vi in till US med Simon.. Satt i telefonen igår med läkare ifrån Astrid Lindgren och en annan från US. Dom har fått provsvaren från biopsin och det visade på vad dom misstänkt. Så behandling startar på onsdag. Då ska vi få en hel del information och vi ska få gå och lära oss hur man ger Simon sin medicin. Han ska få den i tablettform och som sprutor..
Känns skönt att dom vet vad det är och att dom kan börja behandla men samtidigt jättejobbigt för det är starka mediciner och jobbiga biverkningar och jag tänker på min lilla grabb som ska gå igenom allt det här.. Man vill ju bara skydda dom och genom ett knäpp med fingrarna göra allt bra men...
Dom tror inte att dom kan göra benet helt ok igen, men det får inte bli värre och det är det dom sätter in behandlingen för.. Han komemr troligtvis att kunna träna upp sin muskelmassa i benet men att det aldrig kommer bli lika bra som i det friska benet.. Usch, jag tjuter bara jag tänker på det.. Det gör mig arg, förbannad, frusterad.. Mammas lilla prins!
Samtidigt vet jag att han kommer att klara det här galant, för han är så envis och stark och har aldrig brytt sig om att det är nåt galet med hans ben och fot utan det är mest vi som ser och tycker det är jobbigt.. Skulle behöva lite av Simons sätt och tänkande i mig.
En dag i taget.........
Nu ska jag laga lite mat till lilleman, som är iväg en sväng med pappa, och hämtar en transformersplansh (hur stavas det???) som han fått av pappa och ska sätta upp i sitt rum.. 4 år och har stenkoll på transformers och ironman och grabbarna.. Sin fars son??? OJAAAA!!!!!
Ta hand om er!
Puss*
Men här hemma har det hänt massor!! Det stora är ju att vi äntligen fått barn!! En liten kille på 4060 och 50 lång kom till välden den 4 maj kl 15.09! 8 dagar efter beräknat. Längsta dagarna i mitt liv!!! Allt gick bra, lite långdraget för min smak, ont gjorde det men ut kom väldens underbaraste lilla Sebastian!!!
Morgonen efter kom en stolt storebror för att titta på nya tillskottet. Han tittade på min mage och frågade "Men mamma, har du inte fått nån bebis än???" TACK gullunge!! Grrr ;)
Han höll lillebror lite, ställde upp på några kort och sen var det full fart igen. Här hemma går det jättebra. Han gullar med honom, frågar efter honom och ibland kommer han knappt ihåg honom.. :)
I måndags ville han till dagis så det var ju bara att ringa och säga att vi kom. Helt annorlunda med andra barnet. Man ska snabbt in i rutiner. När vi var hemma med Simon kunde man ju sitta och mysa en hel dag och inte bry sig om nåt annat men nu har man ju en till att tänka på och han ska ha mat och kläder och dagis och allt vad det är.. Men det funkar bra tycker jag.. Har inte riktigt fått koll på hur lång tid allt tar med 2 barn så vi är konstant lite sena var vi än ska men det har ju bara gått 2 veckor än sålänge..
Här hemma är det konstant lite smått kaos, men jag försöker hinna göra lite när han sover.. Men ibland vill jag bara sitta och vila också, som nu! Kommer det en gäst få den ta det som det är.. Eller städa!! ;)
På onsdag ska vi in till US med Simon.. Satt i telefonen igår med läkare ifrån Astrid Lindgren och en annan från US. Dom har fått provsvaren från biopsin och det visade på vad dom misstänkt. Så behandling startar på onsdag. Då ska vi få en hel del information och vi ska få gå och lära oss hur man ger Simon sin medicin. Han ska få den i tablettform och som sprutor..
Känns skönt att dom vet vad det är och att dom kan börja behandla men samtidigt jättejobbigt för det är starka mediciner och jobbiga biverkningar och jag tänker på min lilla grabb som ska gå igenom allt det här.. Man vill ju bara skydda dom och genom ett knäpp med fingrarna göra allt bra men...
Dom tror inte att dom kan göra benet helt ok igen, men det får inte bli värre och det är det dom sätter in behandlingen för.. Han komemr troligtvis att kunna träna upp sin muskelmassa i benet men att det aldrig kommer bli lika bra som i det friska benet.. Usch, jag tjuter bara jag tänker på det.. Det gör mig arg, förbannad, frusterad.. Mammas lilla prins!
Samtidigt vet jag att han kommer att klara det här galant, för han är så envis och stark och har aldrig brytt sig om att det är nåt galet med hans ben och fot utan det är mest vi som ser och tycker det är jobbigt.. Skulle behöva lite av Simons sätt och tänkande i mig.
En dag i taget.........
Nu ska jag laga lite mat till lilleman, som är iväg en sväng med pappa, och hämtar en transformersplansh (hur stavas det???) som han fått av pappa och ska sätta upp i sitt rum.. 4 år och har stenkoll på transformers och ironman och grabbarna.. Sin fars son??? OJAAAA!!!!!
Ta hand om er!
Puss*
Kommentarer
Trackback
